sebbeludde

I fredags var Sebastian på utflykt med pappa och morfar till grillstugan. Där skulle det grillas korv. Morfar fixade till en pinne till grillspett och Sebastian stack in pinnen i elden.
- Nä, jag fick ingen korv...
Han tittar på morfars pinne (han hade redan hunnit sätta fast en korvbit på sin)
- Jo titta morfar, du fick en!


Lördag morgon vaknar Sebastian och Ludvig samtidigt vid sju tiden.
Jag ger Ludvig mat och blir förvånad när Sebastian aldrig ställer sin fråga som alltid brukar komma när han slår upp ögonen. - Är det morgon nu?
Istället hoppar han ner från sängen, går bort till fönstret och pillar upp en glipa i persiennen och tittar ut en bra stund. Sedan går han ut ur sovrummet och iväg för att starta dagen med sina älskade blixten bilar.
Vi kan bara le stort och konstatera att han drog slutsatsen själv efter en noggrann titt att jo, det är nog morgon nu.


Det kanske låter som små icke så märkvärdiga händelser, men som med så mycket annat måste de upplevas på plats.
Vi fick i alla fall en varm känsla i hjärtat och därför fick detta bli helgens små guldkorn.