sebbeludde

Ja, en del får "snälla" bebisar och en del får mindre "snälla" bebisar.
Vi har åter igen välsignats med en väldigt speciell bebis. Ludvig vet precis vad han vill och sker inte detta på sekunden så hör nog hela kvarteret detta. Precis som storebror är han en vagnsovare. Kl 07.10 styrdes han ut första gången i morse efter ett tappert försök att somna i sin säng. Ja, kvällarna är ett helt kapitel för sig. Då är det bärselen som gäller och jag börjar redan skymta stigen vi nött upp på golvet efter allt vankande fram och tillbaka.
Ja, han där uppe verkar väl ändå tycka att vi försöker lösa detta på bästa sätt.. Annars skulle han väl inte skänkt oss en kopia av storebror Sebastian. Barn är verkligen inte en dans på rosor, eller i vårat fall inte bebisar i alla fall. Men tänk ändå vad lite som behövs för att man ska smälta och glömma allt det jobbiga för en stund. Tex, ett sött litet knyte i spjälsängen som skiner upp som en sol när man sticker dit ett yrvaket nylle med rödsprängda ögon kl 5 på moronen som inte fått sova mer än 2 timmar i sträck.              Det är kärlek det!